Idag har två BVC besök betats av. Ett mycket försenat 10 månaders läkarbesök för Folke (som blir 11 månader imorron). Jag bokade och avkokade hejvilt hela december och idag var helt enkelt bäst.
Folke väger 10,3 kg och är 76 cm lång. Han ligger exakt på normalkurvan. Jag frågade lite om den och BVC sköterskan och läkaren var överrens om att den grundar sig på barn från Solna/Sundbyberg på typ 50-talet, och inte Sollefteå som jag felaktigt hört innan.
Tyras 3 års kontroll gick galant och hon har växt exakt en decimeter och gått upp 3 kg på ett år. Dagens siffror visade 16 kg och 100,5 cm. Även hon har alltid legat mitt på normalkurvan, men är dock liiiite över nu vid 3 år. Men då ska ni veta det att halva min släkt kommer från Solna, så det är väl inte så konstigt att barnen ligger på kurvan, moahaha.
Vi pratade trots och precis som vi tycker, så säger även BVC sköterskan att vara på förskolan på dagarna kan förstärka trotsen hemma. I Tyras fall har det aldrig varit nån tvekan om det, det skrev jag ju om redan i våras när Folke kom, och hon var hemma två extra dagar i veckan. Det gör stor skillnad på henne. Torsdagar och fredagar är verkligen lugna och sköna dagar. Visst tjafsar vi och så, men de där rejäla krascherna som är så sjukt jobbiga och tar lång tid för henne att komma ur, kommer bara de dagar hon varit på förskolan. Och när helgen kommer och hon redan varit hemma två dagar och varvat ner några pinnhål och fyllt på med mamma/pappa tid, så är det stundtals fantastiska stunder vi delar med henne.
MEN. Även ett besök när hon är själv utan oss hos typ Farmor och Farfar utlöser samma kraschlandning ska jag erkänna. Det är nog inte förskolan i sig som utlöser trotsanfall hos Tyra, utan snarare att hon är ifrån oss. Hon sköter sig alltid borta och tar igen ALLT när hon kommer hem. Det är så vi märker om hon behöver mer tid med oss. Det hjälper oftast med att hon får oss för sig själv en stund på kvällen för att varva ner och fylla på lite.
I höst hoppas jag verkligen att jag kan gå ner lite i tid och även ha fredagar ledigt. För tänk vad skönt det skulle vara att kunna varva ner och mjukstarta en helg. Jag vill helst inte ha barnen alla dagar i veckan på dagis, och det skulle vara skönt om det gick att ordna nu medan dem är små. Och att kunna bo som vi vill men ändå jobba så lite som vi ekonomiskt mäktar med, är en stor uppoffring. Visst lockar det att jobba mer, börja tjäna ordentligt med pengar och ha råd till mer. Men jag funkar inte så med barnen, jag har blivit rejält blödig sen jag fick mina cirkusapor och vill vara en massa med dem. Ångesten inför mars och slutet på min föräldraledighet har börjat krypa på rejält.
Här får ni en minut med Folke. Hans humör pendlar värre än någon jag någonsin känt tror jag. Markus tycker han är lik mig till humöret.:
